|
Martin Kroon heter jag, född
1965. Har således åldern inne för Vätternrundanträsket
och den underliga lusten att återuppleva bravader från
20-årsåldern. Vi som varit med ett tag vet ju att
det var både bättre och värre förr. Cyklarna
var bättre och uppförsbackarna brantare och längre.
Hjälm var för fjollor, även om man skulle ha några
prinskorvar på huvudet under tävling. Motvinden var
mycket starkare förr. Tror jag.
Mitt intresse för cykling
grundlades i den lilla byn Värends Nöbbele i södra
Småland. Fotboll var annars den förhärskande
sporten, och några andra konstiga sporter kunde ju inte
komma i fråga. Tyckte många. Fast jag kände
att jag ville prova något annat.
Eftersom jag hade cyklat till allt och alla ända sedan barnsben,
och då på en tvåväxlad Crescent med limpsadel,
så ville jag prova en bättre cykel när jag väl
fyllt 13. Efter hårt sommarjobb på gården blev
det inköp av en Crescent med bockstyre. Shimano 600 växlar
och Weinmann bromsar. Sugino vevparti. Ettusentrehundrafemtio
kronor. Den hade skärmar och pakethållare, så
det första äventyret blev att cykla till skolan i Växjö,
3 mil.
Året efter provade jag att cykla till Helsingborg, 24 mil,
för att dagen efter fortsätta ner till Fyn i Danmark,
20 mil till. Jag cyklade hem också. Och ingen hade mobiltelefon
på den tiden! Det var jag, min cykel, en karta och ett
paket kex.
Efter detta började jag
tjata på mina föräldrar om att börja cykla
på riktigt - att tävla. Medlemskap löstes i Växjö
AIS och hyrcykel - en Monark från 1968? togs hem från
klubben. Det var kilbultar och Huret-växlar, men den dög.
På påsklägret i Eksjö 1980 lyckades jag
knäcka cykeln genom att köra över två andra
som vurpade framför mig. Det gjorde inte så mycket,
för en helt ny cykel togs ut på försäkringen.
Det var en billig Viner med SunTour-växlar. Champagne-färgad.
Och jag började tävla. Det hela var mycket på
lek och jag trampade på.
Genom åren blev det inte
så många segrar utom vid klubbmästerkapen. En
2:a plats i Nybro GP blev det 1984, liksom en tredjeplats på
DM 1984. 5 mil på 1:12:35, tror jag.
1982 såg det ut så här:
Och 1986 så här
(Stortorget i Växjö - VAIS visar upp sig):
1986-1987 var jag i valet och
kvalet om jag skulle fortsätta tävla. Det fattades
några poäng till elitklassen, och arbetet tog mycket
tid. Jag fann det för gott att sluta 1987 och sålde
mina tävlingscyklar. Vid det laget hade jag avverkat två
lånecyklar, och fyra egna racers. Mot slutet hade jag två
racers, en Vitus för tempolopp och en Visom för linjelopp.
Utöver det hade jag en Viner för vår och höst,
som jag behöll som vardagscykel. Skärmar och pakethållare,
jodå.
Under hela perioden med tävlande
tyckte jag att det var minst lika roligt att träna som att
meka. Cyklarna revs ofta och var alltid nyputsade inför
tävling. Mitt motto var att ingen tävling skulle brytas
på grund av maskinfel. 1992-1993 tog jag fram den gamla
vår/höstcykeln och körde lite i Sundsvall, dit
jag flyttat 1989. Det hade redan då börjat hända
mycket nytt inom cykel, och när jag ville köpa cykelskor
med spurtkloss tittade man lite konstigt på mig. 1997 sålde
jag till sist min gamla Viner till en god vän. Han fick
mycket för pengarna - Cykeln var utrustad med Campagnolo
Nouvo Record växlar mm. Och det gick därefter 10 år
innan jag satt på en racer igen. Istället ägnade
jag mig åt klättring för att lägga det på
hyllan 2001. Nu följde 6 år av ett träningsmässigt
vacuum. Det enda som hände var att jag blev tyngre. Något
måste göras!
2007 köpte jag en begagnad
Monark utrustad med Campagnolo Avanti. Efter att ha kört
en del inspirerades jag av en kollega att köra Vätternrundan.
Sagt och gjort. Det tränades idogt och 2008 stod jag på
startlinjen. Huvudet var 20 år, kroppen 43. Bröt i
Hjo och hade kört slut på både kropp och knän.
2009 gick det bättre, 12 h och 10 min. Och där är
jag nu. Har en kolhäst Scott Addict R4 som sommarcykel,
Monarken på vår och höst, samt håller
på att bygga en 80-talsracer. För nostalgins skull.
Så nu verkar det som
om cyklingen kommer att hålla i sig. Men att börja
tävla igen - det tror jag inte är aktuellt. Lagom är
bäst.
/Martin |
